Vad händer?

Tja..det kan man faktiskt fundera över. En sak är säker och det är att vi inte bloggar iallafall! Vi måste ha totalt fullt upp, varenda en av oss (förrutom Kikki så, som verkar ha all tid i världen   ).

Nej men sommaren har väl rullat på, varit varmt och skönt, olidligt att behöva sitta inne för att skriva på stallbloggen. Men nu så ... jäklar ... nu börjar det bli mörka kvällar och det är dags att at tag i vardagen igen.

Min sommar var annorlunda mot tidigare år. Detta är mest beroende på att jag opererade min fot nr 2  i maj och var sedan konvalecent i måånga veckor.

Det otroligt tråkiga i det hela var att, två dagar efter min operation så skadade Býr sig. Han var hos Sara för inridning och allt gick så jättebra tills han en morgon stod med en has uppsvullen som en rugby boll. För att korta ner det hela så blev det akut Ultuna där det konstaterades att det var en infektion i leden. Inte bra!

Det gjordes en artroskopi och han blev kvar där, intensivvård i två veckor. Sedan var det dags för honom att få komma hem. Hemgångsrådet löd, boxvila två veckor, sedan promenad 3x15min per dag. Får då vistas i liten hage om han står still. Haha....vilken 4åring står still i en liten hage efter fyra veckor på box? Allt var sån bra tajmning eftersom jag oxå var konvalecent...NOT. Alltså jag var rätt kass, kunde inte ens gå med hunden än mindre med energiladdad 4åring.

Summa sumarum, Magnus (min käre make) han gick och gick och gick....och sen gick han igen. Efter omkring 8veckor så ändrades gåschemat till 2x30min per dag. Då gick han igen. kodflejuirfoewö jiösdjfö jfkdösja jdkföj NU..går han inte längre Býr går sedan fyra veckor tillbaka ute i liten hage (med Mylla..underbara häst) under dagarna och står inne på nätterna. Nästa vecka ska han få börja markarbetas och förhoppningsvis ska hans inridning fortsätta under hösten.

Jag bör tillägga här att vi var på semster, jag och Magnus, både 5dagar i England och 6dagar i Leksand. Under den tiden så skötte fantastiska människor Býr så minutiöst det bara gick. Det klipptes gräs, det promenerades, det fodrades etc - och allt detta gånger flera tillfälen per dag...stor   på er!

Vidare så har jag helt otippat tagit en häst på foder. Lilla Oskadis (som inte är så liten), en riktigt cool dam som jag kommer bra överens med! Jag håller fortfarande på att lära känne henne men hon är riktigt go, så det blir nog en bra ridvinter.

Tyr, min treåring, han går på sommarbete och ser ut som en flodhäst. Det är nog allt jag kan säga om honom i dagsläget. Mylla den goda, har varit sällskapsdam hela långa sommaren till odågan som inte fått springa. Hon har skött sin uppgift med bravur och borde få ett diplom på sin box.

Våra övriga djur dvs katt och hund mår bra. Buffy skäller fortfarande på osynliga andar och på fåglar i skogen. Nisse kommer stolt hemsläpandes med feta möss, som han lägger på trappen. Han jamar tills vi kommer ut och tittar och överöser honom med beröm, först då är han nöjd och vi får stänga dörren medan han glupskt intar sin middag.

Barn har vi också... Viktor och Tess, båda har ju börjat ettan på gymnsiet i höst. Nu ska vi få akutsjuksköterska och egen kock på gården, helt kanon! Ålderdomens höst känns säker.

Kram på er, Nina

Treåriga Atli (i hingstflocken på Nötbacken) har tagit en småtting till sitt hjärta och skyddar honom mot alla som vill jaga bort lillkillen eller bita honom. De går tätt tillsammans, och småttingen äter gräs mellan Atlis ben och under magen. 

Lillkillen blev av en händelse bortjagad av en stor typ och Atli sprang genast efter och hämtade honom. Då var så här snygg (och väldigt lik Gaia)!

Jag träffade Ástrid också. Hon var liten och spetig och hade en stor tjej som klikompis förutom sin blonda väninna.  Men här är några av tjejflocken.

Det tenderar att bli många inlägg om mina hästar men det är ingen annan som bloggar nästan så då ... Jag vill hemsk gärna läsa om er andra också! Kram Kikki

Idag åkte Ástrid tillbaka till Nötbacken och sina kompisar där. Särskilt isabellstoet Gambra tog hand om henne och höll undan de andra stona när de kom för nära. Kanske har Gambra saknat sin kompis? Hursomhelst har hon lekkompisar och härlig bete på stora ytor så Àstrid får det bra. Lastningen gick som en dans. Med min svarta tröja på huvudet en liten stund innan, backade hon snällt på transporten utan stress och bråk denna gång. Det är andra gången vi prövat denna supermetod med framgång.

En liten hälsning från Atli i hingstflocken. Han stod längst bort utefter den andra hagen där det går ston under dagen. Det var hans tur att vakta på dem (han byter av med den andra 3-åringen), gnägga och bete sig som en hingst. Men en liten stund kom han i alla fall fram och kelade med oss! Kram Kikki     

Återigen har vi avverkat en arbetsdag (i stormbyar)!

Jag tycker det är fantastiskt, gång på gång ställer "de" upp i full styrka, sliter och svettas   , vissa tog dock ut sig mer än andra   och hoppade därmed över middagen. Jag tror de lär sig till nästa gång, lugnare tempo - lång dag!

Vi fick jättemycket gjort (i vanlig ordning), hagarna är som nya! Vi hade extra hjälp en stund på förmiddagen, av Aron (notera namnminne.), honom råkade jag slänga en spade torr träck på.....    , då blev han lite ledsen så jag erbjöd honom en sväng i traktorn som plåster på såren, vilket uppskattades.

Under eftetrmiddagen kom Josefin med en Kanadensisk vän som var här på besök. Hon måste ha funderat var hon kommit! Men tjejen var inte bang, hon högg tag i en kratta och började kratta skit. Tror dock hon att tänkte detta kunde vara en story för kommande barn och barnbarn, bäst att uppleva!

Kvällens middag var lugn, sansad och trevlig, alla var helt urblåsta och rätt slutkörda.

Tack gulle er!

Nina

Nu har Býr varit hos Sara (för inridning) i nästan fem veckor. Tiden rusar iväg!

Jag har inte varit och hälsat på ännu men planerar ett besök i nästa vecka. Enligt Sara så går det utmärkt med träningen. Jag tror det var onsdag förra veckan som hon satt på honom för första gången, han hade skött sig bra. Sedan dess så har hon blivit longerad på honom, då har han valt både trav, tölt och galopp, och Sara sitter kvar!

Tydligen så är han mycket positiv och visar ganska mycket framåtvilja. Ska bli så otroligt spännande att se vad det blir av honom. Lika spännande kommer det att bli framåt hösten, då jag hoppas kunna sitta på honom själv.

En annan rolig sak är att Ögn (hans ett år äldre helsyster) oxå ska till Sara för träning. Hon kommer under nästa vecka. Vilket antagligen innebär att jag kommer att få träffa henne om jag åker dit. Oj oj....jag vet redan nu hur det kommer att bli, jag kommer prata bebisspråk och sedan (eller innan) blir det stora syndafloden! Jag vet att hon har det jättebra hos sin nya ägare men hon var faktsiskt väldigt väldigt speciell och jag har fortfarande lite ont i hjärtat av att jag sålde henne. Men men man måste vara realistiskt oxå, man kan ju inte bara samla på hästar!

Kram Nina

Det var roligt att läsa om Ninas hästhistoria! Jag ska berätta om min. Två hästar har jag köpt i mitt liv - Hylling frá Kolkuosi (fuxen) och Gaia frá Keldnakoti (skimmeln). Gemensamt med dem båda annars så olika hästar är att de berört mig djupt vid första anblicken.    När jag jobbade som geolog i fält i början av 90-talet uppe vid Kungsberget, norr om Sandviken, fick jag kontakt med Inger Tunstedt som bedrev turridning där. En dag visade hon mig de nya hästarna som precis kommit från Island. En av dem var Hylling som stod i hagen och åt hö. Jag blev blixtförälskad och var tvungen att sätta mig på en stubbe och försöka hålla tillbaka tårarna, så berörd blev jag. Hon blev min till slut och jag hyste in henne i stallet i Österberga bland andra islandshästar. Helene Blom red in henne. Jag lämnade en tjock, fet och otränad femåring och fick tillbaka en vältränad och elegant ridhäst.  Helene visade henne på bedömningen i maj -91 på Hemfosa, vilket gick sådär, hon hade inte tillräcklig talang helt enkelt. Men hästen har varit klockren i alla 4 gångarter i hela sitt liv och vi är många som lärt oss rida  på henne. Hon var en klippa och genomtrygg i alla sammanhang, gick över stock och sten, utan att tveka följde hon ryttaren ja till och med över en liten spång över en å (som jag nästan inte vill berätta) och genomsnäll var hon. Tre föl har hon bidragit med, Tinna, Eira och Farri, alla från Finnsta. Deras fäder var Gustur frá Stykkisholmi, Soldan från Storhagen respektive Jor frá Kjartanstödum. Alla tre har jag sålt. Hylling var med om en stakolycka under ett ridläger då hon fick en halvmeter lång gren instucken utefter bröstkorgen under ett fall. Hon överlevde med minsta möjliga marginal men kom aldrig riktigt igen med samma styrka. I detta sammanhang (2002) började jag titta efter en ny häst och efter många koll på videoband, provridningar, annonser m.m gav jag upp. Då kontaktade Thilde Höök mig från Island och frågade vad jag sökte och till vad. Tävling? Avel? Skogsridning? Jag försökte förklara vad jag letade efter. Efter 2 veckor ringde Thilde mig igen och hade svårt att hålla tillbaka sin entusiasm. "Jag har hittat en skimmel åt dig!!!" nästan skrek hon. Ja ja, sa jag väl något luttrad, jag kan väl kolla en video då. Videon kom med 4 inspelade hästar. Här kom nästa blixtnedslag och smäll i magen - det var Gaia! Herregud vilken häst, henne måste jag ha! Två månader senare stod hon i hagen (jag hade hästarna hemma sedan 5 år), en mager, knotig, omusklad och stressad häst. Gaia är efter Gáski frá Hofstödum. Året efter tränade  och visade Helene Gaia på bedömningen på Sörgården, i augusti 2003. Gaia fick 8,06 och jag var sååå lycklig (jag grinade av glädje)! Även Gaia var glad, det kan jag se på bilder från denna dag. Hon har en speciell, nöjd min när hon får rosetten. Det har tagit lång tid för mig att förstå Gaia. Hon är speciell. Vi blir lätt svartsjuka på varandra om den andre håller på för mycket med någon annan. Det är allt eller inget. Jag håller på att lära mig rida henne, hon har så mycket i stegen, men det är jätteroligt. Det är nödvändigt med ridinstruktör för min del. Men hon motsvarar precis allt jag önskade den dag Thilde ringde mig. När Hylling fick tas bort pga kronisk, svår hälta i maj 2007, fick jag den stora förmånen att flytta dräktiga Gaia till Bärby över sommaren, eftersom Mylla också skulle ha ett föl. Vi har blivit kvar sedan dess, på detta fantastiska ställe.

Gaia har bidragit med tre föl, Orri, Atli och nu senast prinsessan Ástrid. Orris far är Kofri frá Morastödum medan Atli och prinsessan har Nökkvi frá Vestra-Geldingaholti som far. Orri är fem år och finns med i flocken sedan ett år tillbaka. Jag försöker rida båda nu men även min man har börjat rida Orri, i alla fall en gång i veckan. Han ska gå kurs också, säger han! Atli föddes på Bärby och höll på att dö efter 4 dygn. Mot alla odds överlevde han och denna bild visar hur roligt han och Tyr hade det den första sommaren efter sjukhusvistelsen.   Atli går nu i hingstflock på Nötbacken utanför Enköping och ska kanske visas nästa sommar. Bilden visar hur stor han har blivit (och skimmel), sommaren 2009.    Ástrid går i stoflock där. Jag får väl visa en bild på henne också, Gaias enda stoföl, annars blir hon väl förnärmad, Sessan.   Kram Kikki

Jag har gjort en till kategori - Om oss i stallet -

Jag tänkte vi kunde skriva lite om oss där, om ni vill? Jag har börjat (med ett lååångt inlägg), det går att få bort om man markerar kategori allmänt, då kommer bara det vanliga att synas.

Nina

Min islandshästhistoria.

Jag red storhäst under ganska många år, gjorde uppehåll på ett år men ville sedan tillbaka på hästryggen igen, året var 1999. Jag började då leta efter ridskola, medryttarhäst eller dyl. någonstans i min närhet. Det var inte så lätt, för i min närhet fanns det tydligen bara islandshästridskola! Det fanns Västerboda och Agersta (som percis skulle starta upp).

Jag hade ju ridit islänningar ett gäng gånger (hos Britt i Vendel) och jag tyckte iof att det var urkul, men....hur skulle man rida dem på en ridskola? Vad kunde man lära sig av det? Tölta runt och göra vadå´?

Men eftersom utbudet var det det var så bestämde jag mig för att göra ett försök på Västerboda. Jag ringde dit för att höra om jag kunde anmäla mig till ridskolan. Nähe...tji fick jag! Där fick man inte börja hur som helst! Helene erbjöd istället en nybörjarkurs som bestod av tot 3st tillfällen fördelat på ett tillfälle i månaden! Men herregud, tänkte jag. Jag vill ju rida en eller två ggr i veckan och jag har ju ridit kontinuerligt i 10år, ska jag verkligen behöva gå nybörjarkurs? Ja, svarade Helene, det tyckte hon var bra.

Nä...tänkte jag och ringde till Agersta, där de gladeligen tog emot min anmälan! Men heldags(nybörjar)kursen gnagde lite intressant ändå, det var ju ändå hela dagar... Det slutade eller rättare sagt började med att jag gick på ridkola en gång i veckan på Agersta och parallelt en nybörjarkurs på Västerboda!

Haha....jag minns första gången då jag insåg att man inte hade 100 kontroll på dessa små hästar. Det var på Agersta och jag red Carolines häst Kippa, hon var pigg och rolig att rida. Men jag fattade inte hur pigg hon kunde vara..hon toktöltade runt på den lilla lilla ridovalen vi red på, jag fick helt enkelt inte stopp på henne och det kändes som det var ett mirakel att jag till slut fick henne att stanna. Jag blev inte avskräckt utan egentligen mer förtjust över att det faktiskt fanns någonting utmanande i att rida dessa hästar på en ridbana. Jag red Kippa fler gånger och hon blev min "favvo" där.

Västerbodas nybörjarkurs leddes av Karin Gustavsson. Den var jättebra! Efter kursens slut så fick jag plötsligt möjlighet att börja på den "vanliga" ridskolan hos Helene, vilket jag oxå gjorde.

Jag började i en grupp med helt underbart knasiga människor! Tror aldrig jag haft så roligt i en ridgrupp som denna. Hästarna var också helt fantastiska, jag blev helt betagen av islandshästen!

Efter ett par år var det dags att köpa sig en egen liten häst. Det blev Skorpa, en helt underbar, lite säregen donna som blev min allra första egna häst! Jag hade henne inackorderad i Västerboda och fortsatte glatt min ridgrupp.

År 2004 flyttade jag och min familj till Bärby gård i Vänge. Jag ville naturligtvis ta med min häst men hon behövde ju sällskap. Behovet resulterade i ett inköp av ytterligare två ston, Mylla och Glyrna.

Det var en fin liten trio som gick här hemma, som jag kunde se från mitt sovrumsfönster. Mysfaktorn var stor!

Både Mylla och Glyrna var dräktiga vid köp och Skorpa betäcktes av Soldán fra Hvitanesi. Året därpå kom alltså tre små föl, Glanni (Myllas), Ögn (Skorpas) och Meistari (Glyrnas). Glanni och Meistari var dock Helenes föl som bodde kvar här tills de var knappa året.

Såsmåningom blev det ytterliggare ett par föl, 2006 fick Skorpa ett hingstföl (Býr) oxå e.Soldan och 2007 kom Myllas hingstföl (Tyr) e. Feykir från Knutshyttan.

I dagsläget finns Mylla, Býr och Tyr kvar i min ägo. Glyrna och Ögn såldes och Skorpa fick tyvärr sluta sina dagar i dec-09.

Býr ska iväg på inridning om en vecka, ska bli mycket spännande! Tyr får vänta till hösten eller till nästa vår, vi får se vad som händer. Hur som, så har jag två spännande unghästar att tillbringa min kommande tid med.

Mylla är 25år i år och hon är pigg som få, hon rids av medryttare 3-4 ggr i veckan.

Vilken tur att det bara fanns islandshästridskolor nära mig, den dag jag bestämde mig för att ta mig upp på hästryggen igen! Tänk om jag hade missat den chansen...

Vilken tur att jag var modig på den tiden, och tilltalades av hästar som det inte riktigt gick att stoppa.

Vilken tur jag har idag, som har ett gäng fantastiska inackorderingar, jag tror de är som min måndagsgrupp, lite galna och fantastiska människor - jag gillar såna!

Vilken tur att det finns islänningar i mitt liv!

Kram Nina