Det var roligt att läsa om Ninas hästhistoria! Jag ska berätta om min. Två hästar har jag köpt i mitt liv - Hylling frá Kolkuosi (fuxen) och Gaia frá Keldnakoti (skimmeln). Gemensamt med dem båda annars så olika hästar är att de berört mig djupt vid första anblicken.    När jag jobbade som geolog i fält i början av 90-talet uppe vid Kungsberget, norr om Sandviken, fick jag kontakt med Inger Tunstedt som bedrev turridning där. En dag visade hon mig de nya hästarna som precis kommit från Island. En av dem var Hylling som stod i hagen och åt hö. Jag blev blixtförälskad och var tvungen att sätta mig på en stubbe och försöka hålla tillbaka tårarna, så berörd blev jag. Hon blev min till slut och jag hyste in henne i stallet i Österberga bland andra islandshästar. Helene Blom red in henne. Jag lämnade en tjock, fet och otränad femåring och fick tillbaka en vältränad och elegant ridhäst.  Helene visade henne på bedömningen i maj -91 på Hemfosa, vilket gick sådär, hon hade inte tillräcklig talang helt enkelt. Men hästen har varit klockren i alla 4 gångarter i hela sitt liv och vi är många som lärt oss rida  på henne. Hon var en klippa och genomtrygg i alla sammanhang, gick över stock och sten, utan att tveka följde hon ryttaren ja till och med över en liten spång över en å (som jag nästan inte vill berätta) och genomsnäll var hon. Tre föl har hon bidragit med, Tinna, Eira och Farri, alla från Finnsta. Deras fäder var Gustur frá Stykkisholmi, Soldan från Storhagen respektive Jor frá Kjartanstödum. Alla tre har jag sålt. Hylling var med om en stakolycka under ett ridläger då hon fick en halvmeter lång gren instucken utefter bröstkorgen under ett fall. Hon överlevde med minsta möjliga marginal men kom aldrig riktigt igen med samma styrka. I detta sammanhang (2002) började jag titta efter en ny häst och efter många koll på videoband, provridningar, annonser m.m gav jag upp. Då kontaktade Thilde Höök mig från Island och frågade vad jag sökte och till vad. Tävling? Avel? Skogsridning? Jag försökte förklara vad jag letade efter. Efter 2 veckor ringde Thilde mig igen och hade svårt att hålla tillbaka sin entusiasm. "Jag har hittat en skimmel åt dig!!!" nästan skrek hon. Ja ja, sa jag väl något luttrad, jag kan väl kolla en video då. Videon kom med 4 inspelade hästar. Här kom nästa blixtnedslag och smäll i magen - det var Gaia! Herregud vilken häst, henne måste jag ha! Två månader senare stod hon i hagen (jag hade hästarna hemma sedan 5 år), en mager, knotig, omusklad och stressad häst. Gaia är efter Gáski frá Hofstödum. Året efter tränade  och visade Helene Gaia på bedömningen på Sörgården, i augusti 2003. Gaia fick 8,06 och jag var sååå lycklig (jag grinade av glädje)! Även Gaia var glad, det kan jag se på bilder från denna dag. Hon har en speciell, nöjd min när hon får rosetten. Det har tagit lång tid för mig att förstå Gaia. Hon är speciell. Vi blir lätt svartsjuka på varandra om den andre håller på för mycket med någon annan. Det är allt eller inget. Jag håller på att lära mig rida henne, hon har så mycket i stegen, men det är jätteroligt. Det är nödvändigt med ridinstruktör för min del. Men hon motsvarar precis allt jag önskade den dag Thilde ringde mig. När Hylling fick tas bort pga kronisk, svår hälta i maj 2007, fick jag den stora förmånen att flytta dräktiga Gaia till Bärby över sommaren, eftersom Mylla också skulle ha ett föl. Vi har blivit kvar sedan dess, på detta fantastiska ställe.

Gaia har bidragit med tre föl, Orri, Atli och nu senast prinsessan Ástrid. Orris far är Kofri frá Morastödum medan Atli och prinsessan har Nökkvi frá Vestra-Geldingaholti som far. Orri är fem år och finns med i flocken sedan ett år tillbaka. Jag försöker rida båda nu men även min man har börjat rida Orri, i alla fall en gång i veckan. Han ska gå kurs också, säger han! Atli föddes på Bärby och höll på att dö efter 4 dygn. Mot alla odds överlevde han och denna bild visar hur roligt han och Tyr hade det den första sommaren efter sjukhusvistelsen.   Atli går nu i hingstflock på Nötbacken utanför Enköping och ska kanske visas nästa sommar. Bilden visar hur stor han har blivit (och skimmel), sommaren 2009.    Ástrid går i stoflock där. Jag får väl visa en bild på henne också, Gaias enda stoföl, annars blir hon väl förnärmad, Sessan.   Kram Kikki

Jag har gjort en till kategori - Om oss i stallet -

Jag tänkte vi kunde skriva lite om oss där, om ni vill? Jag har börjat (med ett lååångt inlägg), det går att få bort om man markerar kategori allmänt, då kommer bara det vanliga att synas.

Nina

Idag, ca 3 år sedan sist, red Kaj på Orri under en skogrunda och det gick jättebra!  

Gissa att jag är glad och stolt över min man till häst och snälla unghäst!  Både Gaia och Eldur, som var med gick lugnt och fint som om de visste om att här var en ny och ringrostig ryttare med. Men här är beviset.

Så här fint hade vi det i solen, Maria, Kaj och Kikki! Nina fotade.

Nu är Ástrid på Nötbacken. Här träffar Ástrid en av den nya flockens ston, Perla, som hon känner sedan i somras. En sommarfölunge, Gambra, kom till slut fram och gnäggade igenkännande. Ástrid sprang runt i den djupa snön, förvirrad och rädd då hon trodde att hon blev jagad. Flockens medlemmar ville ju alla bara hälsa och efter ett tag lugnade hon sig (hon var helt slut av springandet) så alla fick nosa på henne. Därefter blev det lugnt. Men så klart - VAR ÄR MAMMA?? Hon går nu i en flock av ca 20 ston i blandade åldrar, fler småttingar kommer i veckan. Gaia sa inte ett pip, inte ett gnägg, när Ástrid togs ur boxen och klev sedan nöjd på kärran hem igen. Nu är det hon och Orri som gäller! Kramar Kikki

Hej kära stallkamrater!

Här kommer en hälsning från Japan. Vår semesterresa är på slutpunkten och vi har sista natten på hotell innan vi flyger hem i morgon. Det har verkligen varit en annorlunda upplevelse! Bli inte förvånade om vi kliver åt sidan  i stallet nästa gång vi ses, släpper er alla andra förbi till både fikat och till stalldörren, bugar och säger varsågoda - i alla fall under en veckas tid, innan svenskhungern slår till igen och darret efter  blåbärssoppan orsakar min (Kikkis) sedvanliga oartighet. Vi har ätit japansk mat - men faktiskt endast en sushi. Två nätter bodde vi på ett litet hotell i bergen, Japanese style, som enbart serverade japanska rätter och där vi badade i varm källa. Middagarna var urgoda, men frukosten - nä´ä det blev för mycket för svensk tekanne-morgonmackemagar! Vi fasade för andra morgonens frukost! Konstigt nog håller man sig mycket mätt efter en sådan då vi kämpat oss igenom den. 

Igår hade vi en heldag i bergen, strålande sol och klart väder. Fuji, 3800m vulkan, visade sig i all sin storhet (Fuji-san). Det har fallit mycket snö i bergen men Tokyo fick endast litet. Vi har träffat Mats (andre son) Christoffer, som guidade oss under en heldag i Tokyo-downtown, med sin japanska flickvän, Asami. Han hade mycket att berätta om Japan och det var guld värt att träffa dem. Vilka härliga ungdomar!!!

Sake och japanskt godis är på ingång! Det ska bli fint att träffa er alla och lukta på hästarna igen!

Kramar från Kikki och Kaj-san!  

Länge har vi undrat vid vilket tillfälle man ska dricka Polskt jägarbrännvin....

Nu har vi fått svaret, det är när man bjuder in sina stallinackorderingar på middag.  Det var för andra gången vi bjöd på detta och otroligt vilken "effekt" detta brännvin har,  igår hade vi en jätte trevlig kväll, där alla bjöd  100% på sig själva   .  Vi fick många rejäla skratt och den ena galna personen kändes galnare än den andra. Sen måste vi ge er alla er en stor eloge för ert musikaliska sinne        

Måste säga att vi har ett "fantastiskt" gäng av inackorderingar!

Biverkning av drogen verkar vara kraftig huvudvärk med känsla av omöjlighet att ta sig upp ur sängen dagen efter.

Bilden visar gänget under tidig kväll (dock ser vi bara barmen av Kikki, dålig fotograf)

Här ser vi Malin, något senare

Tack för att ni är så jäkla tokiga!

Kram Nina och Minge

Vet inte om det var värt att tårna blev isbitar men solen sken (även om den inte värmde..) och hästarna var så fina så jag var tvungen att ta några bilder efter morgonfodringen.

Sen kom Carro...

...här slipper man inte undan att jobba vilket tillstånd man än är i ;-)  

Jag ska ta på ännu ett par tjocka sockor och fortsätt njuta av vintern och lerfria hagar! /Katarina

Då har vi äntligen anlänt till Uppsala och Atlas har flyttat in på Bärby.  Efter en lång resa från Skåne med övernattning i Stockholm hälsade vi honom välkommen  en kall men vacker vintermorgon. Transporten hade gått bra och jag är glad att jag valde att inte köra hela sträckan själv. Han fick gå rakt ut i hagen och bekanta sig med sina kommande kompisar över staketet. Allt gick mycket lugnt till. Senare på dagen fick han bekanta sig med Eldur och det gick super smidigt. Dom sällskapade i stallet under natten och dagen därpå introducerades nästa polare i form av Fridsaell. Hej hej sa dom och sen åt dom sitt hö och funderade inte mer på varandra. 

Igår fick de gå in med småkillarna och efter lite spring i hagen gick det som smort. Så nu är han en i flocken och det känns så skönt att han är på plats. Nu ska vi bara vänta på att hans otympliga matte ska bli ridkunnig igen :-) Jag längtar.... /Carro