Idag åkte Ástrid tillbaka till Nötbacken och sina kompisar där. Särskilt isabellstoet Gambra tog hand om henne och höll undan de andra stona när de kom för nära. Kanske har Gambra saknat sin kompis? Hursomhelst har hon lekkompisar och härlig bete på stora ytor så Àstrid får det bra. Lastningen gick som en dans. Med min svarta tröja på huvudet en liten stund innan, backade hon snällt på transporten utan stress och bråk denna gång. Det är andra gången vi prövat denna supermetod med framgång.

En liten hälsning från Atli i hingstflocken. Han stod längst bort utefter den andra hagen där det går ston under dagen. Det var hans tur att vakta på dem (han byter av med den andra 3-åringen), gnägga och bete sig som en hingst. Men en liten stund kom han i alla fall fram och kelade med oss! Kram Kikki