Idag hämtade jag hem Skorpa från Ultuna. Hon är fortfarande 1grad halt, vilket iof är mycket bättre än när hon åkte in. Enligt veterinär så trodde hon att Skorpa skulle repa sig fortare hemma för hon verkade inte alls trivas där. Hon tittade knappt upp när de kom in. Hon hade inte ätit något speciellt heller.

Magnus gick före mig (jag blev akut kissnödig) till hennes box, hon stod med rumpan mot dörren och huvudet rätt in i väggen, han ropade på henne men hon rörde inte en fena. När jag gick i korridoren utanför henne, så ropade jag lite lågt - Skooorpa.... Då, vände hon sig direkt i boxen och kom fram mot dörren ! Min lilla stjärna! (Magnus berättade det här för mig nu i kväll). 

Hon släpade sig dock fram i korridoren, när vi kom ut och hon fick syn på transporten så spetsade hon öronen framåt och plötsligt gick hon med väldigt bestämda steg mot den, inga problem att gå på.

Väl hemma så han jag knappt öppna bommen i fram förrän hon slängde sig ut! Så har hon aldrig gjort, tittade sig runt 180grader, sträckte på sig, töltade några steg och hon såg ut som om hon ägde världen. Det är ju otroligt vad de berättar i sitt kroppsspråk, tänk att man, i normala fall, är så dålig på att lyssna.

Hur som, lyckan var nog gjord när Mylla leddes in i stallet för att göra henne sällskap. Då fick hon någon att tjafsa med över boxväggen igen!

Hon ska nu få vara ute i hage dagtid, stå inne under nätterna. Vidare så har jag bokat in tid hos Emilia nästa vecka för totalutredning av min häst. Vad det ger vet jag inte men jag hoppas innerligt på att det kommer att ge något.

I dagsläget känner jag mig nöjd med att hon är glad över att vara hemma igen - min hemmakära häst!

Kram Nina