...blev väldigt ömt idag och gläderikt. Jag hälsade på våra slynglar Orri och Polli på Nötbacken och de var så blanka, smala och fina och gick där i magerhagen, tight tillsammans och mådde bra. Men jag åkte upp till hingsthagen för att hälsa på Atli. Flocken om 15 hästar gick längst bort, ca 150 - 200 m från där jag parkerade bilen. Som vanligt visslade jag och ett svart huvud tittade upp! Sedan ropade jag hans namn och tänk er, killen löser sig ur flocken och går mig till mötes hela vägen och det är Atlipojken!! Han verkligen blåste i min mule och jag i hans och vi fick en stund tillsammans utan resten av flocken. Vilken kille! Jag for därifrån med ett minne om en gråsvart lugn hingst och hans andedräkt i min! Lycka!! Kramar Kikki