Här kommer, på begäran, en liten historia om "Polli på rymmen". Jag har varit på G flera gånger att skriva några rader men .... nåja bättre sent än aldrig, eller hur!?

Datumet var söndagen den 10 maj. Kvällen innan hade vi haft tandläkaren, tillika veterinären, Thorleifur hos oss. Pollis tänder behövde fixas och inför det fick han lite lugnande. Eftersom han inte kunde släppas ut i hagen direkt efter det, fick han stå inne och vila tills dess att det lugnande gått ur kroppen, vilket blev hela natten.Nu vet vi ju alla att Polli inte riktigt gillar det här med att stå på box. Nina har erfarenhet av detta från nyårsnatten. 

Undertecknad hade morgonfodringen och hade lovat att släppa ut Polli till hagen i samband med det. Jag skulle dessutom börja jobba 08:00 så lite stressad var man ju. Sen är man ej, har aldrig varit, kommer aldrig att bli, en morgonmänniska.

Döm om min förvåning när jag kom till stallet och det första jag såg var Polli som gick och betade utanför valackhagen. Förvåningen lade sig ganska raskt och paniken tilltog, det måste jag erkänna. Polli tittade på mig, då jag kom med grimman, vände rumpan mot mig och gick med bestämda steg mot järnvägen och 72:an. 

Då ringde jag och väckte stallchefen och hade nog lite panik i rösten då jag förklarade läget. Jag slängde mig in i bilen, körde i 100 km upp till stallet, slängde mig ut ur bilen, in i stallet, hämtade kraft i en hink, sprang ut ur stallet, slängde mig in i bilen, skrek åt Minge som kom strosande och inte visste vad som var på G, körde i 150 km runt gården för att genskjuta Polli på hans väg mot 72:an.

Han hade stannat efter cirka 100 meter och stod och betade. Nina kom med bilen från gårdshållet och när han såg att han var omringad av två Volvo gav han upp och kom till mig och lät sig väl smaka av kraft och få grimma på sig.

Mitt hjärta slog sedan normalt och jag hann till och med i tid till jobbet.

Polli såg mycket trött ut, vem vet hur länge han hade nattsuddat och försökt ta sig in till kompisarna i hagen? Han hade i alla fall bajsat en hel del i stallet och ätit upp Myllas och Skorpas morgonhö. Vi funderar fortfarande hur i helskotta han tog sig ur boxen!!!! Stalldörren var ju det minsta problemet.

Nu får Kikki skriva om Orris ridbarhet och Gaias mage, även det på begäran, så lovar jag att återkomma om Fridsaell på tävlingsbanan (har en del bilder att ladda ner och välja ut först) och sen får Josefin (vår egen proffsryttarinna!!!) berätta om sina och Rottas bedrifter på tävlingsbanan. Jag var så himla stolt och stod där med tårarna i ögonen då de fick sin blågula rosett!!! Vi hade en fantastisk helg i alla fall, så mycket kan jag berätta. Fortsättning följer.............

Kram Marie

Här händer det saker men ingen bloggar...hm, har ni saknat bildfunktionen? Jag har nu försökt "köpa" fler bilder men väntar på någon sms kod, sen så!Jag saknar inlägg om polli på rymmen, Orris ridbarhet, Gaias mage, Fridsaell på tävlingsbanan, Rotta med blå-gul rosett etc etc

Själv vill jag skicka ett fång berömmande ord till Sara G, som varit här och hjälpt oss vid två tillfällen (inbokad igen!). Otroligt intressant att se henne arbeta med våra småttingar, som nu är två och tre år gamla. Tyr, som är yngst är strålande. Han lyssnar, är samarbetsvillig, frågar hela tiden om vad han ska göra härnäst. Han är med andra ord jätteduktig! Býr är lite mer svårflirtad. Första gången tror jag knappt han tittade åt Sara, allt annat var intressant, fåglar, gruset, husen eller bara luften kanske? Det var också antingen på eller av i tempot. Gång nr två så tyckte han ändå att hon kanske var värd att titta på, mer flyt i tempot mer avslappnad och därmed allt bättre. Nu funderar han på om han ska kanske lita på henne nästa gång, men bara kanske, vem vet hon kan vara ute efter nå´t. Máni har talat om för honom att vara försiktig med främmande människor, man vet aldrig vad de kan få för sig! Han, Máni däremot som vi trodde var skyggheten själv är egentligen lite kaxig..haha... Han var också lite på och av första gången men han uppmärksammade Sara iaf. Andra tillfället var bättre men han gillar snabba starter och tvära stopp, för det har hans mamma lärt honom ; )

Josefin är duktig och tar över repet när Sara hållt på en liten stund. Jag däremot är jättenöjd med att Sara är så bra! Livrädd för att in och förstöra, göra fel etc. Men men nästa gång, eller gången efter DÅ ska jag oxå in och hålla en stund i repet ; )

Nina