Men tja...vi följer trenden och avbryter efter två veckors tappert försök! Men hur kan hästar äta hela hela tiden? I två veckors tid har vi givit våra unghästar/valacker fri tillgång på hösilage. Vi visste att de kommer äta mycket i ett par veckor men sedan brukar det (enl div avhandlingar och artiklar) avta till normal konsumtion. Frågan är bara hur mycket är normal konsumtion? När jag började räkna ut att våra små fyrbenta varelser käkade ca 24kg hö per dygn/häst så fick jag lite ont i magen. Ok, det ska ju avta efter en tid men frågan kvarstår, hur mycket kommer det att avta? Antagligen ner till ca 15 - 20kg hö dygn/häst....inte bra. Så, nu är det slut på försöket! I går kväll var första gången med fodring av normal giva inför natten. I morse fick de också sin normala giva. Jag har, tyvärr, inte sett någon av hästarna leka en enda gång under vår tid med fri tillgång av hö! Men så idag när jag kom hem, ca kl 13, så brallades det för fullt i hagen, Polli, Tyr, Býr och Máni hade "tokspel"! Kan det var så att de orkade leka nu? Nu när det fanns lite tid för maten att sjunka undan innan det var dags för att fylla den på nytt? Tja, man kan ju fundera......

Den perfekta barn- och nybörjarhästen! Liten, söt och fantastiskt lugnt sto. Absolut inga olater, har aldrig uppträtt illa. Skulle aldrig någonsin sticka, kasta av eller trampa på någon. Trygg och säker som ett lok. Vill du lära dig rida har jag den perfekta skogsmullehästen för dig! Säljes nästan gratis vid jäkligt snabb affär! Alternativt byte mot häst med lite mer drag och energi, eller kanske en kanin.

Ida är ju som ni alla vet vänlig, glad, pratsam och mycket pigg för sin ålder. Hon har ju alltid varit som de flesta andra hundar och slagit dövörat till ibland. Nu i vinter har vi dock märkt att det inte alltid är med flit. Med tanke på att hon snart är 13 år så är det inte konstigt om hörseln faktiskt inte är riktigt klockren längre. Nu är hon ju en trygg liten tant och hetsar inte upp sig i onödan. Hon älskar verkligen att strosa i och omkring stallet och blir mycket lycklig då hon får hälsa på er alla. Hon blir inte rädd om en häst plötsligt är bakom rumpan på henne. Hon är van med Friðsælls förkärlek att putta henne på densamma under våra gemensamma promenader. De två gillar varandra kan vi lova. Vi tänkte att det ändå är bra att ni har det med er i bakhuvudet eftersom ni träffar henne med jämna mellanrum. Använd er mer av ert kroppsspråk är ett tips, om ni märker att det ibland blir lite kommunikationssvårigheter er emellan. Tack för er hjälp!     

Något grabbar kan vara bra till är som extra fölvakt. Ögn och Meistari tycks vara mycket trygga där de ligger i halmen i solskenet omringade av den extra fölvakten och morsorna Skorpa och Glyrna. Det var ett tag sedan korten togs. Meistari visar ju verkligen att han är en tryggis och klippa nu när det har blivit dax för inridningen. Ulla verkar ha gjort ett litet klipp där och det är bara att lyckönska henne. Ögn var ju en stor personlighet redan i liten förpackning. Det vore jättekul att veta hur det går för henne.

Det har ju skrivits en del om det knepiga motsatta könet, se men inte röra, osv. Jag vill bara påpeka att vi ston är ganska lika varandra allihopa, dvs varma och positiva om man bara bemödar sig om att försöka förstå vad vi egentligen säger och tolkar vårt kroppsspråk rätt. Herre gud, hur svårt kan det vara? Sen har vi alla en rent naturlig lust när andan faller på och även där är vi faktiskt väldigt tydliga med vårt kroppsspråk. Ni grabbar har ju lite svårt att haja saker och ting ibland ... men jag gillar er skarpt ändå och allt vore så mycket tråkigare utan er. Synd att vi numera har det där förbannade staketet mellan oss .... men så högt är det ju inte .... jag menar..... om man verkligen vill.....

Bara några rader för att tala om att jag (och MaMa) är jättetacksamma över alla ni vänliga själar i stallet som kollar mig lite extra nu när matte inte riktigt orkar fullt ut.

Nina är jag ju van vid att hon är där och klämmer och känner på mig, med jämna mellanrum, sedan tidigare också i och för sig. Jag har nog sett henne där uppe i sovrumsfönstret också och vet att hon håller koll på oss när hon tror att vi inte ser det. Det känns väldigt tryggt att veta att hon finns där och inte lämnar något åt slumpen. Hon har ganska söta hästar i hagen också enligt MaMa och det finns en mor och son som är lika som bär, se foto nedan.

Josefin har jag ju tyckt varit helt ok sedan tidigare även om jag kanske inte alltid velat låta mig fångas av henne i hagen. Fast nu måste jag säga att jag faktiskt diggar henne riktigt mycket och gladeligen låter mig fångas då hon kommer. Jag gillar våra ridturer ihop och att hon hittar på lite roliga saker, som sist då jag fick springa bredvid då hon red Rotta. Jag visade mig från min bästa sida och jag vet att MaMa och Josefin var helnöjda med mej. Fast Rotta vet jag inte vad hon höll på med där ett tag (fast hon var helt ok 95% av tiden). Men det var som jag skrev sist i min kommentar till Orri, de där av motsatta könet är allt lite knepiga ibland.

Jag har sagt till MaMa att jag allt tycker att Josefin kan fortsätta rida mig ibland även när matte kommer att vara här igen och terrorisera mig hela tiden. MaMa håller med, har de sagt.